Små äventyr i Karibien
Även om allt gått någorlunda enligt planerna har det funnits tillfällen då vi ibland häpnat, som när vi gick ut ur flygterminalen och det kändes som att vi klev rakt in i en finsk bastu med kläder anpassade för minusgrader. Vi har skrattat gott åt när vi första kvällen slogs av ett öronbedövande ljud så högt att det nästan var svårt att talas vid. Vad kunde det vara? Det visade sig vara små grodor på "date" under kvällen och nattens fuktiga mörker, hanens parningsljud slår det mesta när det gäller uppvaktning. Grodtjejerna måste vara svårflörtade! Eller som när vi första gången delade taxi, vi satt i baksätet och glömde bort vänstertrafiken, vi tittade på varandra och sa – vem är det egentligen som kör?! Eller som när vi beställde en Pina Colada utan alkohol och bartendern fick fylla på med ananasjuice flera gånger för att isen inte smälte! Alla i baren tittade… eller som när Birgitta simmade och plötsligt var försvunnen! Var tog hon vägen? Var hon men sin nyfunna kompis Jake, 2 år? Nej, han fanns där. Måste jag ringa till maken Stig och meddela att hon är försvunnen? Ångesten kom smygande... så plötsligt dyker hon upp ur vattnet, hon hade bara dykt och inspekterat havsbotten! Och till sist, som när vi för första gången åt grillad hummer och Carina hade svårt att få ur köttet ur skalet, hur gör man utan att totalt misslyckas? Ingen fara alls, hon fick lugnt kommentaren – it´s not dangerous to get a lobster in your neck! Behöver vi säga mer?
